Hur mycket mer mark behövs för expansion av förnybar energi i Europa?
Europa kan uppnå klimatneutralitet till 2040 genom utbyggnad av förnybara energikällor utan att uppta en betydande mängd mark. Enligt en rapport från EU-kommissionen behövs endast 2,2 % av EU:s landyta för att rymma alla nödvändiga sol- och vindenergiprojekt som gradvis kommer att ersätta fossila bränslen och kärnenergi.
Utbyggnaden av förnybara energikällor är avgörande för att uppnå koldioxidneutralitet och mildra effekterna av klimatförändringarna. Men markbehovet för installationen av dessa källor har varit föremål för oro. Europeiska kommissionens rapport avslöjar att den mark som behövs för att producera tillräckligt med solenergi för Europa är bara 0,05 % av EU:s totala landyta. Det betyder att endast 8,000 kvadratkilometer mark behövs för att installera tillräckligt med solpaneler för att producera all el som förbrukas i Europa.
Vindenergi kräver lite mer mark, men det är fortfarande inte betydande. Den mark som krävs för ett vindturbin, inklusive tillfartsväg, transformatorstation och andra anläggningar, är cirka {{0}}.02 till 0,05 hektar per installerad megawatt (MW). Det innebär att ett 2 MW vindkraftverk kräver en landyta på cirka 0,1 hektar. Detta översätts till endast 10,000 kvadratkilometer land för att tillgodose alla Europas vindenergibehov.
Vidare kan projekt för förnybar energi placeras på mark som har flera användningsområden, utan betydande inverkan på deras andra användningsområden. Till exempel kan vindkraftverk installeras på jordbruksmark eftersom jordbruksverksamhet fortfarande kan äga rum. Installation av solpaneler på hustak kan också avsevärt minska behovet av mark för solprojekt.
Landsbygden är den mest lämpade för installation av solenergi av flera skäl. För det första har landsbygden stora ytor med outnyttjad mark som kan användas för solpanelsinstallationer. För det andra kan solenergiinstallationer på gårdar hjälpa jordbrukare att komplettera sin inkomst. För det tredje har landsbygdsområden ofta högre solexponering, vilket gör dem idealiska för solenergiproduktion.
EU:s gemensamma forskningscenter (JRC) har kartlagt den tekniska potentialen och markens lämplighet för utbyggnad av förnybar energi i EU-länderna, under hållbarhetskriterier som syftar till att bevara både biologisk mångfald och jordbruk.
Deras kriterier utesluter biodiversitetsrika områden och naturreservat som lämpliga platser för utbyggnad av förnybara energikällor, och gynnar istället bebyggda och konstgjorda ytor och förstörd mark med begränsade jordbruksutsikter. I linje med EU:s rekommendationer utesluter områden som identifierats som lämpliga för markintensiv utbyggnad av förnybar energi, Natura 2000-områden, viktiga biologiska mångfald och fågelområden och högvärdiga naturgårdar – bland andra skyddade områden.
Jordbruksmark har ansetts olämplig för utbyggnad av förnybar energi. Endast åkermark, blandade grödor och boskapssystem som redan befinner sig i ett framskridet erosionstillstånd, och som uppvisar låg produktivitet och hög risk att överges, har valts ut som lämpliga.
Sammanfattningsvis kan Europa uppnå klimatneutralitet till 2040 genom utbyggnad av förnybara energikällor utan att uppta en betydande mängd mark. De 2,2 % av marken som krävs för sol- och vindenergiprojekt är liten jämfört med de potentiella fördelarna med att minska utsläppen av växthusgaser. Landsbygdsområden är de mest lämpade för installation av solpaneler, eftersom de har stora ytor med outnyttjad mark, kan ge extra inkomster till jordbrukare och har hög solexponering. Övergången till förnybara energikällor är nödvändig och med ordentlig planering kan den uppnås med minimal påverkan på miljön och annan markanvändning.